Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylliga klangen i hans ton behagade ej Letslers
öra så som den, vid hvilken han en gång för
alla blifvit van. Desto mera talade han dock
med sonen i de vigtiga ämnen, som upptogo
hela hans själ, och han göt sina tankar, sina
åsigter i en så klar och skön form, att Georg
med stilla förtjusning hörde honom och
tackade Gud, som låtit det arma, så länge biltoga
hjertat finna alla dessa klara, ljusa och
lefvan-de förhoppningar.
Emellertid hade Georgs sinne äfven rum
för många minnen och känslor, som ofta
öfver-raskade honom, då han tyckte sig hafva tänkt
antingen på sin förevigade Elvira eller på sin
gamle älskade far. v
Han var skygg och rädd för dessa känslor
och minnen, och han nästan blygdes för sig
sjelf, då han någon gång emot sin vilja
började lyssna till dem: de hade så många saker
att förtälja både om det framfarna och det
framtida. Men — icke kunde han öfverlemna
sig åt så förledande villor... Han, som så högt
älskat och varit älskad af den ömmaste,
hän-gifnaste maka... han, som så djupt saknade
och sörjde henne!
“Ja,u sade han till sig sjelf, ‘‘jag sörjer
henne alltför djupt att kunna blifva henne
otrogen!" Men åter skyggade han tillbaka, ty han
var ej rätt väl tillfreds med sina försäkringar.
Det hittade brefvet hade längesedan blifvit
ånyo öppnadt och otaliga gånger omläst, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
