Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liktalet.
rNå väl, nu är jag bär! Efter du så velat,
uiiu bror, bar jag uppfyllt din önskan — men,
på tro och heder, jag hörde aldrig någonting
originellare.”
Den person, som yttrade dessa ord, var
stadens kyrkoherde *).
Yi känna ej huruvida kyrkoherden hade
något särskildt skäl att vara stolt öfver den
församling, som valt honom, men att
församlingen deremot egde allt skäl att bysa en så
verldslig känsla öfver sin andlige ledare, det
veta vi af trovärdiga intyg.
Kyrkoherden herr Lars Mauritz Hornér bar
på sin fyrtiåriga panna en riktigt
erkebiskop-lig värdighet, nota bene då han var i
utöf-ningen af sitt embete.
Men när han befann sig i vanliga
förhållanden eller tête à tête med gamla vänner och
*) Då vi underlåta att uppgifva namnet på den stad,
der handlingen för det mesta tilldrager sig, sker sådant
endast derföre, att vi på detta sätt hoppas undvika allt
på-bördande att i vår historia hafva infört vissa ännu lefvande
personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
