Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Laura.
rMin gud, sådan oförsigtighet!” ropade med
nästan bjertslitande röst den inträdande och
skyndade mot hvilstolen, hvari krigsrådet nu
helt maktlös sjönk tillbaka.
”Min bästa Laura .. .” mumlade han nästan
ödmjukt.
”Min gode svåger, min dyraste Severin”
(fru Laura förde handen till de klara ögonen),
”är det rätt att du så glömmer din svaghet!
Ack, du störtar mig i förtviflan: du tar lifvet
af dig, långt innan du enligt naturens ordning
borde gå bort.”
”Men hvad har han då gjort?” inföll
kyrkoherde Hornér. Va</ har ej märkt någon
annan oförsigtighet, än den — hvilken
visserligen är stor nog — att han sitter här och
steker sig vid högsta möjliga värmegrad.”
”Förlåt mig, jag tror att Severins vänner
mena väl, men ...”
”... men hans svägerska” — kyrkoherden
smålog fint — ”menar honom än bättre?”
Fru Laura Wendelsköld, en ännu vacker
qvinna vid trettiotalet, besvarade leendet endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
