Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der vår hjelte nu sitter vid ett «tort,
af-långt, med grönt klUde belagdt bord ocb låter
pennan raspa öfver papperet, synes han mera
sjuk än aftonen förut, då det purprandc skenet
från kakelugnen reflekterade öfver hans
an-sigtc, hvilket dessutom då genom den
feberaktiga otålighet, hvarmed han längtade att
afhöra liktalet, hade en starkare färg.
Nu var Severins af naturen bleka och
ytterst fina hy ännu blekare genom en helt
och hållet sömnlös natt.
Hans mörkblå ögon, af en obeskrifligt
genomskinlig klarhet, uttryckte en sorgsen ocli
djup nedslagenhet, och då han allt emellanåt
med sin hvita hand strök i de mjuka vågorna
af ett kastanjebrunt, hår, såg man tydligt att
hans panna, hvilken eljest var jemn, erhållit
ett veck vid ögonbrynen.
Hvilken smärta hade alstrat detta veck
och lagt denna djupa sorgsenhet i hans öga?
Det hade varit en tvåfaldig smärta.
Den första härflöt från den bestörtning,
som slutet af liktalet hade verkat.
Att se sig, om också tête à tête med en
vän, genomskådad i sin innersta själ, att
der-efter tänka sig afslöjade inför allmänheten
vissa svagheter, dem man skickligt lyckats
dölja för sig sjelf, och att slutligen nödgas
frukta det ryktet skall göra till en löjlighet
livad som kunnat vara en sublim styrka eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
