Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdighet af trädgårdsmästare, pro vian tcrare
och kammartjenare.
Nicke Wadell — så hette denna
gull-upplaga af en god tjenare — utgjorde, såsom
vi redan hört, en liten ytterst rolig figur.
Af naturen var han kortväxt, spenslig och
lätt som en fjäder, hvilket orsakade att han
sällan gick stadigt, utan hade ett sätt att
fort-skafia sig midt emellan trippande och
sväf-vande. Vidare var Nicke utrustad med en
yfvig, i gult och rödt skiftande peruk, här
och der besprängd med några silfverhår,
hvilka han också vid högtidliga tillfallen eller
under fejderna med fru Laura alltid åberopade
under fraser sådana som dessa:
”Jag rifver mina grå hår”, eller: ’’Mina grå
hår varda med sorg nederfarande i grafven!”
I öfrigt var gubben en stor auktoritet i
huset och en nära nog lika stor vän af
blommor som husbonden sjelf.
Men han var icke en lika stor vän, utan
snarare en afsvuren fiende till fru Lauras
tvenne söner, af honom alltid benämda
”vild-foglarne”, hvadan också krigsrådet vid frågan
om den föregående aftonens olycka beredde
sig att taga hela skulden på sig, ty gubbens
vrede utföll stundom handgripligen.
Den gamle trotjenarens kärlek för
husbonden hade blifvit ett ordspråk. Han skulle ha
gått i döden för sin herre och säkerligen icke
öfverlefvat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
