Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och gud må veta att Severin var glad
att icke heller hafva något minne.
Men gubben Nicke var icke så medgörlig,
han.
Han slängde omkring sig ett ord här och
ett der, under det han slängde i sig frukosten.
Dessa slängar gällde isynnerhet ’Visst folk”,
som skröto med att de skulle lemna en god
plats, men det oaktadt voro så glada att få
behålla den.
Fru Laura teg det längsta hon kuude,
men slutligen brast tålamodet.
”Otäcke gamle varulf, hvad vill han med
sina enfaldiga och dumma anspelningar —
vet han icke att jag har att befalla här?”
”Så mycket som så T sade Nicke och
gjorde en otvetydig eller, rättare sagdt, icke
tvetydig åtbörd.
Fru Laura stampade i golfvet med sin
lilla fot.
”Jag ville önska att hans grå hår redan
låge i grafven!”
”Jag talar icke om dem nu: jag säger
blott att salig Olena var mera matmor här än
vissa personer. Hon hade också både vett
och godhet, och henne lydde — jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
