Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörk hy, svarta bal f beslöjade ögon, starkt
markerade anletsdrag och en hållning på
samma gång fast, stolt och elastisk.
”Min bästa Viola,” sade hon med kort, men
smekande röst, ”jag har rent af måst stjäla
mig ut för att få tala med dig ett ögonblick.”
”Stackars Jeanne-Sofie, din styfmor är då
alltid lika sträng?”
”Alltid! Hon gör mig icke blott tokig, utan
till slut alldeles olycklig; och hon ensam är
skulden till de fel, man påbördar mig.”
”Tror du verkligen det?” frågade Viola
helt oskyldigt.
”Kan du sätta annat i fråga?” svarade
väninnan med en förtrytsam blick.
”Kära Jeanne-Sofie, du vet att jag ej
önskar bättre än att i allt tro dig utan skuld,
men äfven om.. . om du vore skyldig, måste
jag hålla af dig ändå.”
En lätt otålighet röjde aig i mamsell
Jeanne-Sofies åtbörder.
”Hvad i guds namn kallar du att vara
skyldig? Hvari har jag då gjort så förfärligt illa?”
”Det är just det jag icke riktigt vet”
”Jag har den olyckan att bli observerad,
då min styfmor i stället ville blifva det Jag
är uppriktigt, varmt, ja, med passion älskad
af en ung man, som gerna gåfve sitt lif för
en blick af mig. Han menar ärligt, och då
min styfmor stänger sin dörr för honom, möter
jag min Emil tre eller fyra gånger på en pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
