Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livad jag nysts sade dig om lians tillbedjan ... .
Ha, en grym tanke förföljer mig-..”
”Hvilken, bvilken — i guds namn svara!”
”. .. att, sedan opinionen uttalat sig mot
mig — ehuru jag är lika oskyldig som du —
han tagit intryck deraf och låtit verka på sig.
Säkert är att han, sedan han återkom och
fick höra omtalas den olyckliga balen, icke
visat sig sådan som fordom.”
”Du måtte misskänna honom, Jeanne-Sofic —
det kan icke vara annorlunda.”
”Begär jag då bättre, än att tvifla . . . Du
finner nu hur nödvändigt det är för mig att
få tala med honom ostörd en enda timma.”
Violas liufvud sjönk i handen.
Hennes förnuft, hennes grannlagenhet,
hennes qvinliga känsla gjorde rättvisa och
högljudda anmärkningar, men hjertat, det alltför
veka hjertat, kunde icke se detta lidande utan
att röras; och då de känslor, som lydde
lijer-tat, kommo med i spelet, gledo alla goda
föresatser åt bakgrunden.
”Jeanne-Sofie, om ... om jag nu bifaller,
lofvar du då heligt att du aldrig mer plågar
mig med böner af denna art?”
”Jag svär det! Och om du en dag behöfver
mig.,, hvern vet: din prolog har ännu icke
begynt.”
”Åb”, »kyndade Viola att svara, ”då jag
begagnade detta ord, var icke meningen sådan
som du tager den.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
