Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en 8fl fullkomlig själsrenhet, att öfverstinnan
för ett ögonblick kände sin vrede aftaga.
Viola märkte det mildare uttrycket i hennes
ögon, och det behöfdes icke mer än så för
att stilla den unga flickans bittra harm.
Hon kastade sig till sin beskyddarinnas
fotter ocb utbrast i tårar.
Men på sådant förstod sig icke öfverstinnan:
hon var en verldslig fru med kallt bjerta och
kallt förstånd, den der trodde att tårar kommo
af ånger och ånger af hemligt erkända fel.
”Ja, gråt, min lilla vän — du har
minsann stort skäl att gråta och oroa dig! Jag
tager dock både Gud ocb menniskor till vittne
ja9 gj°rt bästa för att utrota ditt
sjelfsvåld och den tilltagsenhet i karakteren,
som helt och hållet är en följd af svagheten
hos dina föregående uppfostrarinnor.”
”Tala icke om dessa ädla!” ropade Viola,
åter uppspringande. ”Det är icke mina fastrars
fel, om jag begår klandervärda handlingar,
sedan ingen mera leder mig med godhet.
En öfverdrifven stränghet förtager förtroendet,
och der förtroendet skall uppfyllas af blind
lydnad, infinner sig trotset. .. Gör nu med
mig hvad som helst!”
”Aha, din ånger är af den beskaffenhet
att den öfvergår till vanvett, då man ej längre
smeker dina fel! Men vet, min fröken, att den
som sjelf alltid fört en oförvitlig vandel, har
Förmyndaren. Del. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
