Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, ja, Lars Mauritz är väldig i mimiken,
ock när han sätter ut framläppen och lägger
pekfingret mot venstra ögonvecket, då är man
säker på att han ärnar ta en syndare i
ka-lufven.”
”Jag skänker efter min karakteristik!”
svarade kyrkoherden småleende. ”Men hvad jag
icke efterskänker, är din redogörelse, doktor!
Hvar har du gjort af vår broder Severin, efter
ban är osynlig?”
”Saken är helt enkel: i dag på
förmiddagen emottager han icke mer än en enda
uppvaktning, och det är af sin pupill.”
”Tog han icke emot henne redan i går
afton?”
”Man skall få höra”, inföll löjtnanten, ”att,
efter ångbåten kom så sent, denna perla för
alla sedliga män, och förmyndare i synnerhet,
ansåg opassande att i egen person möta sin
skyddsling.”
”Löjtnant, löjtnant”, mumlade doktorn
vresigt, ”du är just en ytterst näsvis ung man ...
Gå din väg — jag sällskapar hellre ensam
med din kusin!”
”Men jag, som ingenstädes har att göra af
mig på hela förmiddagen, får parole d’honneur
en slagattack af ledsnad, om farbror visar
bort mig! Jag lofvar tiga som ett godt barn,
endast jag får höra.”
”1 alla fall”, bifogade Lars Mauritz,
”fruktar jag att det låg någon sanning i hans näs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
