Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
••
Ofverstinnans vän — detta var just ingen
rekommendation i Violas ögon.
Men doktorn, som lätt förstod hela
sammanhanget af hennes tankar, hastade att
bevisa henne det hon af honom hade intet att
frukta.
Och innan tio minuter förflutit, hade han
förvärfvat Violas ynnest, gifvit henne en liten
regim för sin helsa och förberedt henne på
att i sin förmyndare finna den ädlaste och
redligaste, men tillika den besynnerligaste man,
på hvars bjerta hon mera borde lita, än på
hans sätt att uttrycka sig och emottaga henne.
”Nu, min lilla fröken”, yttrade fru Laura,
”är tiden inne att att gå!”
Och fru Laura smålog med sitt allra
vackraste helgdags-leende och såg ogement
beskedlig och moderlig ut.
Redan från första stunden hade hon tänkt:
”Jag måste nödvändigt ha det lilla vackra
våpet i mina händerf
Och så kom silkestassen fram, och Violas
sammetslena kind smektes ömt.
”Ack, ack, ack”, sade Viola och reste sig
från soffan, ”så rädd jag är — jag begriper
mig icke sjelf.”
”Mod, lilla sockergrynet . .. min svåger
biter ingen! Han är alltid mild.”
”Men, goda fru Vendelsköld, jag tycker ...”
”Hvad då? Haf förtroende till mig — för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
