Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh, lappri!”
”Men i fall du sjelf bättre tänker på saken,
tror jag dn finner att den, som hos en man
af din svågers sinneart vill komma i ett
dotterligt förhållande, ej bör göra början med att
påtruga honom det.”
”Hm .. hm .. så lilla visheten orerar!”
”Jag ville just se hvilken min han skulle
hålla, om jag sprunge fram och toge honom
i famn! Bestämdt komme han att afsky mig
och anse mina seder qvarglömda i hemmet.”
Fru Laura lyckades här antaga utseendet
af en helt bestört åhörare. Men hennes svar
inskränkte sig till endast ett tecken mot klockan.
”Jag kläder mig ej förrän till middagen!”
återtog Viola beslutsamt.
Nu bet sig lilla fru svägerskan så häftigt
i läppen, att dess rosenfärg gick öfver i
kar-mosin. Första gången hade hon önskat, att
Viola skulle bibehålla den hvita morgondrägten
för att derigenom emot sig väcka förtrytelse,
men enär denna förtrytelse — underbart nog —
icke hörts af, anade eller, rättare, misstänkte
Laura att det var en oeftergiflig pligt att göra
Viola uppmärksam på krigsrådets svaghet för
etikettsfrågor.
”Herre min gud”, utbrast Viola nu med
alla synbara tecken till bristande tålamod, ”jag
har aldrig i mitt lif hört så mycket bråk och
fjesk för dylika lapprissaker!”
”Lapprissaker?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
