Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pers — och det här är likväl samme man,
som skref ett så mildt och varmt bref!
Men det var sant”, fortsatte hon vidare
sina små funderingar, ”han hade icke då
erhållit öfverstinuans andra rapport... Han aktar
sig likväl, att genom annat än sitt sätt att
vara visa det intryck, den gjort — en öppen
förklaring vore för mycket begärdt. . . Ack,
jag står aldrig ut med sådant tvång!”
I samma ögonblick — just som fru Laura
höll på att skära haren och krigsrådet att i
systematisk ordning räkna sina brödsmulor —
kom Viola att kasta ögonen på gubben Nicke,
hvilken då, liksom han endast väntat härpå,
genast började göra alla slags tecken med
serveten och högra handen.
Vår hjeltinna uppkallade hela sin förmåga
att söka begripa detta teckenspråk, hvilket i
hvarje sekund blef allt lifligare och bisarrare.
Men då hon slutligen lät förstå, ’att det
”gick öfver hennes horisont”, gjorde Nicke en
så förfärlig och förtrytelsefall grimascb, att
Viola, om det än gällt vigtigare intressen än
det närvarande, ej kunnat underlåta att göra
hvad hon gjorde.
Och hvad gjorde hon väl?
Hon föll i ett ungdomligt, bjert klingande
skratt, ett skratt, som på ett högst eget sätt
afbröt den föregående tystnaden.
Också släppte fru Laura knifven, Nicke
serveten och krigsrådet sina brödsmulor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
