Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstager mig i den förmodan att det ligger
mera förtrytelse än ledsnad i frökens känslor."
”Nej, nej, verkligen icke! Jag känner mera
ledsnad än förtrytelse, ehuru jag icke vill neka
att jag ju äfven erfarit intryck af harm. Jag
tycker mig ha haft rätt att vänta det jag en
gång under sexton dygn skulle blifvit tilltalad
med hjertlighet, om den ock härflutit endast
af nödvändigheten att göra mig förebråelser.”
”Nu förifrar sig fröken.”
Ma, så låt mig göra det!” utbrast Viola
med sin gamla häftighet. ”Jag tror nog att
jag på sitt sätt bar skäl dertill.”
”Snarare — i fall fröken tillåter mig att
gifva en vink — har fröken skäl att ej vara
rätt nöjd med sig sjelf. Ar det väl med
missnöjets och harmens vapen som fröken
besegrar en så mild och tillika fast. man som
Severin? Var sjelf lagom emot honom, möt
honom utan att gå alltför nära, och hans
skygghet skall vika!”
”Men jag nekas ju att fatta förtroende till
honom — jag nekas till och med att gå utom
gränserna af denna trädgård. Jag är icke
van att lefva instängd, ehuru jag bedyrar att
jag ganska väl kunde det, i fall det vore att
hoppas det mitt sällskap roade någon
men-niska.”
”Seså, mitt lilla biktbarn, var lugn nu —
vi skola nog rangera sakerna. . . Min kusin
löjtnant Charles och jag ha redan uppgjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
