Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan hon emellertid nalkats honom på
två stegs afst&nd, utan att han syntes ge akt
derpå, lade hon blygt tvänne fingrar på
bans arm,
Vid denna beröring kunde Severin icke hindra
att han spratt till.
Och då han vände sig om och mötte
Violas på en gång ljuft bedjande och forskande
ögon, kostade det honom en oerhörd
ansträngning att fasthålla de respektabla rynkorna.
Han fick ett begär omöjligt att öfvervinna,
och han öfvervann det icke heller:
Han räckte henne handen, och i det han
sakta tryckte hennes, föll ett solskensvarmt
småleende öfver hans läppar.
Viola — redan försonad genom den önskan,
som han yttrat att se henne — uppfattade
i sin själ detta leende och såg det ännu,
sedan Severin genom en formlig åtbörd bjudit
henne taga plats.
När man kommit så långt, inträdde en
paus i mimiken ... ty ännu hade man ickc
talat med ord.
Viola satt väntande med nedslagna ögon.
Krigsrådet sköt glasögonen upp och ned,
emellan det han omsorgsfullt bortblåste de
snuskorn, som aldrig funnits på hans krås.
Slutligen sade han:
”Jag är ledsen, ganska ledsen deröfver
att jag icke redan talat öppenhjertligt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
