Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menaden. Men det vore bättre om hon
väntade dermed, tills krigsrådet aflägsnat de
besökande, gjort sin toalett och lät tillsäga henne
att han vore färdig.
I den visst icke oskyldiga glädjen att få
förvåna honom med ett afslag fann Viola en
ersättning för sina inbillade oförrätter.
Naturligtvis räknade hon krigsrådet till
last att han ej sökt tvinga henne ned, att han
ej sändt blommorna i stället för Nicke och
att han ej ens låtit efterfråga hennes helsa.
’Fröken vill säga något?”
”Ja, men jag har besinnat mig. Det var
ingenting!”
”Godt, så farväl då, lilla fröken —
smaklig måltid!”
Viola åt också med god aptit. Och
emellanåt dansade hon ett slag öfver golfvet vid
tanken på sin tillstundande triumf.
I alla dessa barnsliga skiftningar spelade,
blott en känsla hufvudrollen, nemligen stoltheten.
Genom en bön, ett ömhetsbevis
förvandlades Viola till en silkesända, den man kunde
vira om fingret. Allt slags myndighet åter
väckte hennes behof att, i hvad hon kunde,
sätta sig till motvärn.
Detta hindrade likväl ej att hon ju i hvarje
stund hellre ville känna sig som silke än som
stål. Men icke var det väl hennes fel, om hon
ej fick tillfälle att mjukna.
Så förgick tiden, utan att hennes tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
