Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vågar jag anhålla att i morgon afton vid
samma tid få emottnga löjtnanten i mina
en-skildta rum?”
Löjtnant Charles besvarade inviten med en
snäf tacksägelse och en högt flammande
rodnad.
Det syntes som krigsrådet väckt hos honom
både vrede och oro. Och hans afträdaude
skedde på ett sätt, hvilket med möda
upprätthöll hans reputation såsom en elegant och
lefnadsvan man.
Också hade han, allt ifrån krigsrådets
inträde i rummet, varit mera sysselsatt med
kokarden på sin mössa än med något annat.
Då han var borta och kyrkoherden med
honom, insvepte sig min förmyndare i — om
jag så får säga — sin sjuklighetsmantel.
Härmed menas, att han satte sig i ett
soffhörn med hufvudet lutadt mot handen, och
antingen han vid dessa tillfällen lider till
kroppen eller själen, vågar ingen tala ... om
man än skulle våga det, saknar man både
lust och mod dertill.
Det förtröt mig att denna afton, som
kunnat bli så treflig — huru väl artade det sig
ej, innan krigsrådet kom och skrämde glädjen
på flykten — till slut blef så tråkig att jag
nära gäspat mig till döds.
Jag måste bekänna, att jag är ganska
intagen af löjnant Charles: till och med hans
förlägua bryderi missklädde honom ej i mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
