Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i få ard eller genom meddelandet af detaljerna
göra dig den ännu mer begriplig.
Jag vill försöka det senare.
Huru olyckliga äro vi icke, både dn och
jag, min Jeanne-Sofie, att vi icke ega någon
mor, någon erfaren vän att stödja oss vid, ty
ofta, när vi fela, sker det deraf att vi ej veta
hvad som är fel!
Tusenfalt lyckliga de unga flickor, som,
när de det beböfva, kunna få rådfråga en öm
och erfaren vän, en vän, som i nödfall kan
förklara hvad de ej sjelfva fatta!
Det är bårdt att vid sjutton år nödgas föra
sin egen talan........................................
Jag sade dig att jag hörde gubben Nicke
komma. Jag trodde att det gällde tébud, och
så var det ock.
Men i salongen fans icke såsom vanligt
Laura, utan endast krigsrådet.
Med en viss mildrad ton bad han mig
hafva den godheten servera, emedan hans
svägerska var borta.
Jag borde icke nämna den dumheten, att
jag slog halfva tékoppen öfver klädningen, då
han hastigt sade:
”Löjtnanten bar varit hos mig.’’
Hvad i guds namn skulle jag slå ut min
tékopp för det — har jag något med löjtnanten
att beställa!
Min förmyndare tänkte kanske annorluuda,
ty han betraktade mig skarpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
