Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men han sade det ju sjelf, herr krigsråd?"
"Visserligen, men icke i en ton, som
berättigade mig, att bedja honom lemna min
pupill i fred. Dessutom visste jag icke då, att
fröken Viola två gånger varit mild emot
honom."
Säkert fann sig krigsrådet icke nöjd med
min invändning, ty detta sista lät ej vänligt.
Men vet du, Jeanne Sofie, att så stolt jag
i den stunden ville vara, nedslogs ändå
stoltheten af vissheten att min obetänksamhet
aldrig skulle blifva botad.
Jag fattade min förmyndares hand. Han
drog den icke bort, och jag kände huru i
den sakta tryckning, som besvarade min, en
förlåtelse uttalade sig.
"Det var en djerfhet, ej rättfärdigad af någon
annan uppmuntran än två helsningar", sade
han . . . ”Icke så?"
"Jo, jag bedyrar att detta är mitt enda
fel! Och för det att han, den lättsinniga
menniskan, vågar förolämpa mig, skola äfven
andra tro mig brottslig."
Det är alltid så med oss qvinnor, att vårt
mod växer, då vi höra anklagelserna mattas.
Krigsrådet gick likväl icke derhän att
försvara sig, men han omtalade hela händelsen.
Löjtnanten hade, såsom du redan hört,
smugit sig in i krigsrådets trädgård. Häckeu
är låg vid baksidan af den ena bersån, och
i samma berså låg den af mig qvarglömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
