Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hela sin obetänksamma häftighet
utbrast hon:
”Hvad . .. skall det, som vi afgjort, icke
kunna ega bestånd utan att det sanktioneras af
Laura?”
Om man kunde uttrycka hela den häpnad
ocb mångfald af meningar, som låg i detta vi,
så kunde man äfven möjligtvis göra åskådlig
krigsrådets ångest.
Han kände att — från detta ögonblick —■
tvänne makter, i stället för en, ärnade taga
vård om hans vilja, och likväl var det ju han
ensam som egde makten. Men att på Violas
vackra ansigte se ett moln af ovisshet, att se
benne, ånyo orolig, bedjande, på honom fiista
sina ögon och att höra återljudet af detta
vi........”
Nej, Laura, det var omöjligt att upprepa
de orden att allt berodde af dig, och likväl
vore det en handling af oförlåtlig svaghet, att
erkänna det Lauras — svägerskans — välde
steg tillbaka för ett nytt.
Lyckligtvis befriade Viola honom sjelf från
det grymma alternativ, som hon framkastat.
Hon behöfde endast ett par ögonblicks
eftertanke för att återkomma till känslan af hvad
hon var, jemförd med Laura, och till minnet
af den punkt, på hvilken hon stod före detta
samtals början.
Hon kände sig bestört öfver djerfheten i
sitt yttrande, hon trodde att hon måste hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
