Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtalet var lifvadt, sä lifvadt att man väl
såg att det ej fördes mellan ett älskande par.
Men detta hindrade ej, att kärleken kunde
vara dess föremål.
Det var löjnant Charles, som — af eller
utan en händelse — funnit fru Laura på
hennes ensliga vandring.
I det ögonblick vi upptäcka dem, är det
han som talar:
”Nej”, sade han ifrigt, ”nej, min nådiga,
jag gör mig aldrig mer skyldig till någon
faute. . . Huru fördömdt fick jag ej betala min
obetänksamhet med biljetten!”
Den unga enkan visade tecken till
otålighet.
”Efteråt”, fortfor hau, ”har jag — jag
tillstår det — varit ur stånd att inse hur ett
fruntimmer med så fin urskilning kunnat råda
mig dertill.”
Lauras otålighet syntes nu öfvergå till
medömkan.
”Nå, om ni så vill”, svarade hon, ”att man
skall anse er som en nylärling, ett barn i
alfabetet — det jag tillstår, att ingen mer än
jag har rättighet att tro — så låt oss gå
igenom våra små räkningar... ni skall då
finna hvem som är den andres gäldenär.”
”Javäl!”
”Javäl...............Första gången ni i salongs-
fönstret såg vår lilla Hebe, blef ni så betagen
att ni ännu stod midt på gatan och gapade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
