Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade insett att den känsla, som han ville
bjuda henne, borde vara lika ren som pröfvad.
Men nu påtrugad en visshet, som var
himlen, emedan den gaf honom ett slags
förhoppning, afgrunden, emedan förhoppningen
undanskymde det klara ljus, hvaruti Viola
framstått för honom, kände han sig bestämdt
mera nedslagen än lycklig. Skulle hon, denna
seraflika uppenbarelse, ha erfarit hans yrsel,
meddelad henne på detta djerfva sätt, och
dock visat sig fördragsam, kanske till och med
uppmuntrande?
Fru Laura hade varit långt ifrån att vänta
sig en så dum finkänslighet, en så pjåskig
sentimentalitet hos en ung man af det slaget,
sora blifvit ryktbar för sin lätta moral och som
dessutom, hvad fru Laura tyckte, äfven
tillhörde just det slaget, om hvilket ett måhända
vulgärt, men icke oäfvet ordspråk säger: ”Det
går sexton på dussinet.”
Lyckligtvis var vår enka icke ovan att
göra misstag. Det kostade henne ingenting
att reparera dem.
Bäst hade visserligen varit, om löjtnanten
ansett Viola som en eröfring af måttligt värde,
men hellre än att hon, Laura, långe bebölle
den lilla pupillen, som måhända komme att
göra henne mera ondt, än hon vågade ens
tillstå för sig sjelf, hellre finge då löjtnant
Charles anse den der näsperlan — hvilken
vågat slå ett så vågsamt vad med sjefva fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
