Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, ingenting af det, som Viola sett
Jeanne-Sofie erfara och hvilket hon sjelf sä gerua
ville ha åtminstone en idé om.
Slutligen sökte hon trösta sig d erm ed att
icke alla kunde känna som Jeanne-Sofie och
att troligtvis de små rörelser, hon (Viola) erfor,
vore tecken till en gryende böjelse.
”Hvilka”, frågade hon sig nu, räro
egentligen dessa tecken?
Jag rodnar, då han inträder. Men rodnar
jag derföre att löjtnant Charles’ ankomst gör
mig lycklig eller af den orsak, att min
förmyndare vid dessa tillfällen alltid fäster ögonen
på mig liksom han ville, såsom Laura sade,
utforska mig.
Detta, som är sjclfva hufvudfrågan, kan
jag ej reda.
När sedan löjtnanten står bakom min stol
eller stöder sig emot det bord, der jag sitter
och syr, känner jag stundom en sprittande
liflighet . . . isynnerhet är jag nöjd, då han
narrar mig att skratta.
Detta måtte visst vara tecken till hans
fördel, ja, så mycket säkrare som jag känner
en trög stiltje, då han gått och jag med en
viss förskräckelse öfver min munterhet och
med en viss liten hjertklappning vänder mig
till min förmyndare..........
Det sista tecknet är emellertid det
pålitligaste af alla:
Jag känner mig nemligen smickrad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
