Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag?”
Krigsrådet forskade allt djupare efter
gruu-den för sina betänkligheter med afseende på
blomnjorna.
”Nå, herre gud, känner inte husbond att
lian af sommarn och solen fått liksom merg
i benen? När jag talar om sommarn, tänker,
jag på allt godt, som den har fört med sig.”
Krigsrådet blef befriad från svaret, ty nu
kom emot honom hans svägerska, mera ljus
äo allt hvad ljust sommaren egde.
Och seende ömt på sin svåger, sade hon
i en mildt afgörande ton:
”Icke en minut längre, dyre vän, får du
stanna ute!”
Och bon drog honom med sig in.
”Kära Laura, ser du ... jag gick i mina
små funderingar.”
”Jag vet hvad du funderar på.”
”Aha, du vet redan ... Så mycket bättre —
det faller sig då lättare att tala om.”
”Men, min bäste Severin, hvilka svårigheter
skulle du väl ha att tala med mig i detta
ämne? Jag kan säga att jag sett saken i sitt
rätta ljus från början, och jag tror icke att
du sjelf behöfver någon särdeles lång tid till
pröfning, när man lemnar dig sådana
garantier, som vi här kunna antaga.”
Krigsrådet hörde i stum undran på sin
svägerska, som med fiit talade så mycket och
så mystiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
