Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nian kunde säga oui dig att du, oskyldigtvis,
älskar lefvande målningar, liksom många
gubbar, livilka öfverlefvat sig sjelfva, älska de
döda.”
Krigsrådet stod ett ögonblick uära nog
förstenad. Derefter gick han med verkligt
majestät några steg framåt. Hans milda panna
hade Jiöjt sig och klädt sig i moln, hans
ögon utsände ett ljungande svar mot Lauras
förebråelser och hans läppar skälfde af kufvad
rörelse, då han svarade:
”Hvem vet om jag icke ännu kommer
att älska en lefvande qvinna i stället för en
lefvande målning! Kanhända skall en sådan
dag aldrig inträffa — men från detta nu
känner jag, att det icke är en afgjord omöj-
lighet. Och blir det en möjlighet, så ve den,
som lägger sig emellan mig oeh min lycka!7’
Laura var tillintetgjord.
”Severin . . . hur bemöter du ett oskyldigt
skämt!”
”Låtom oss förstå hvarandra rätt, min
svägerska! Du förestår mitt hus, du har der tills
vidare oinskränkt fullmakt, men öfver mina
handlingar och framför allt öfver mina känslor,
miua beslut kan jag icke erkänna någon
annan domare än mig sjelf.”
”Dyre Severin, om jag uttryckt mig
opassande (hvad jag djupt ångrar), om jag
förolämpat dig — som jag tyvärr ser att jag
gjort — så tro åtminstone, att jag talar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
