Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen efter de sist skildrade händelserna
gjorde löjtnant Charles Marbin sitt
afskeds-besök.
Förmyndaren var närvarande.
En timma förflöt under en högst tvångfull
konversation.
Löjtnanten var oviss om hvad han borde
och tordes våga.
Viola var oviss om hon borde gifva eller
icke gifva någon uppmuntran.
Fru Laura var oviss om Severin icke skulle
se, i fall hon gåfve löjtnanten någon hemlig
vink.
Och förmyndaren var oviss huruvida ieke
pligten ålade honom att sitta qvar, oaktadt
den stickande plåga, som han erfor i sitt
bröst . . .
Löjtnant Charles var den förste, hvars
ovisshet gaf med sig.
Han lutade sig ned öfver Violas arbete
oeh yttrade i denna mjuka half-låga ton, som
redan i sig innebär en förklaring:
”Jag återkommer icke förrän om tre
veckor. Kan en hvardagsmenniska sådan som
jag hoppas att så länge lefva i frökens minne
Viola ville taga en blomma ur vasen,
troligen för att dölja sin förlägenhet. Men
dylika manövrer ha sällan försigtigheten i
sällskap.
Hon slog omkull vasen, öfversköljde eu
karta, den krigsrådet nyligen lemnat beuue i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
