Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"0, säg, hur är det — blef du ej nöjdy
Jag tyckte. likväl, att du på denna korta tid
vann en ofantlig framgång!”
Jeanne-Sofie svarade ej. En stark
sinnesrörelse arbetade inom henne.
”Men så tala då . . . Var icke krigsrådet
mild? Jag bedyrar att han aldrig visat detta
obesvärade och tillvinnande sätt med mig.”
”Krigsrådet är lätt att fatta, då man
förstår att behandla honom. Han är oändligt
älskvärd. Och ändå, sedan jag intagit den
terräng, som jag på förhnnd beslutat att genast
i början bemäktiga mig, är jag ångerköpt
med hela detta arrangemang. Jag fruktar . . ."
”Får jag ej mera veta hvad du fruktar?*
”Anar du det ej .. . Men det är sant: du,
oerfarna, misstänkte icke att jag egde ett
dnbbelt motiv för min önskan att komma hit.
”Tänker du på .. på . .
Viola blef så röd som rosenknoppen, hvilken
hon nyss afbrutit och höll mellan sina läppar.
”Hvarför rodnar du? Jag vill veta det,r
frågade Jeanne-Sotie med hela sin forna
energi.
Viola visste ej att säga nåyot skäl. Hou
till och med stammade, då hon skulle
förklara sig.
”Barn, svara mig som du skulle svara en
mor, som du skulle svara Gud? i fall han iiuuu
gjorde frågor på menskligt språk! Hade Emil
del i din rodnad?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
