Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skall förströ mig. Vi frukostera i alla
fall här uppe — jag bad fru Laura derora.”
”Visste du då så säkert att . . . att jag
ville det?”
”Hur kunde jag väl tvifla på det? Tala
nu du, kära barn, medan jag lutar mitt hufvud
mot soffhörnet!”
Viola suckade en liten ijerdedels suck.
Men så snart hon börjat berättelsen om vadet
med fru Laura och huru hon, Viola, gjelf vann
det, försvann all skymt af dåligt lynne, och
hon talade änna om sin kortlifvade lycka, då
middagen nalkades.
”Minsann”, sade Jeanne Sofie, ”om jag
tycker du bar något skäl att afundas mig!
Att ha vunnit en sådan seger betyder något
mer, än att ha trugat sig till några luntor
för renskrifning,”
”Ja, icke sant: det var en triumf!”
”Nå, och nu äro ni väl de bästa vänner i
verlden?”
”Jo, visst.. . allt sedan löjtnant Charles
reste — du finner att han spelar hufvudrollen
i min roman — har ingenting velat lyckas mig.”
Och nu berättades allt, som rörde denna
episod.
”Vill du ha ett råd?” frågade Jeanne-Sofie,
medan hon började tillrustningarna för sin
toalett. ”Låt. bli att så mycket tala om
löjtnant Charles och tänk i stället mera på honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
