Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än på skämt, låta förstå att löjtnant Charles
omsorger saknades?”
”Uppriktigt, herr krigsråd! I fall hon
saknade honom, har hon ej skäl dertill?”
”Hon torde ha erkänt det.”
”Ja, helt öppenbjertigtf
”Jag kan säga!”
”1 går qväll yttrade hon: ’Vet du hvarför
jag tycker det blir roligt, när löjtnant Charles
kommer hem? Jo, derföre att, utom honom
och gamle Nicke, ingen menniska frågar efter
antingen jag gråter eller skrattar, är lugn
eller upprörd.’”
”Detta var ett misstag af henne, ty doktorn
och Lars Mauritz, hvilka båda mamsell Jeanne
Sofie redan lärt känna såsom de angenämaste
sällskapsmenniskor, sysselsätta sig snarare för
mycket än för litet med henne.”
”Men så åtminstone”, utbrast Jeanne-Sofie
småleende, ”kan hon icke beskylla sin
förmyndare för den svagbeten, och jag fruktar
att det är just det som graverar hennes ..
”Egenkärlek då?”
”Nej, hennes finkänslighet.”
vJag bör väl icke skämma bort henne!”
”Men icke heller skrämma bort henne,
skulle jag tro! Om hon icke hyser den ringaste
känsla för löjtnant Charles — och det kan
jag ej finna att hon ännu gör — blir hon ju
nästan tvungen att inbilla sig det. Funne
hon deremot tillgänglighet och huldhet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
