Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast fasan för att få en ny paroxysm
af det slag, som han haft i lusthuset, gaf
honom modet tillbaka; och ansträngande både
siu sjelfbeberskning och synförmåga, lät han
pennknifven rispa in under huden.
”Det gör ondt fruktar jag?”
”Ah, nej — men olyckligtvis gick taggen
icke bort.”
”Den skall bort!”
Han böjde hastigt sina läppar ned och
uppfångade orostiftaren.
”Förlåt, förlåt, min fröken . . . Här är deu
nu!”
”Det är jag1, stammade hon, ”som . . som
det tillkommer att be om förlåtelse.”
Severin höll ännu allt jemt fingret mellan
sina fingrar, och då Violas röst med denna
darrande ton smekte hans öra, nalkades hans
läppar ännu en gång den fina rosenspetsen,
ehuru under en annan form än nyss: fläkten
af en lätt, men glödhet kyss genomfor hvarje
nerv i Violas väsende.
Samtidigt med detta fenomeu öppna dct>
deras blickar mot hvarandra, hvarefter en
ömsesidig rodnad och sist en ömsesidig
förvirring, en plåga utan plågor, föll öfver dem.........
”Nå, hur gick det, är taggen borta?”
frågade Jeanne-Sofie, som i detsamma återkom.
Förmyndaren och pupillen sågo åt hvar
sitt håll, men trodde likväl båda att saken
lyckats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
