Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Ack, nej, min lilla”, inföll Laura, ”till det
lappri’t vill det andra ressurser än både dina
ocb mina . . . Men Jeanne-Sofie deremot
förmår det, hon, som redan har sin egen metod
med vårt kära original.”
Laura visste ganska väl att om hon
någonsin blefve fullkomligt vanmäktig, så hände
det just i denna sak, der hennes böner ej
kunde gälla för annat än partiskhet.
Hade hon ej tydligt arbetat för partiet
med löjtnant Charles! Men just för detta partis
skull måste bjudningen antagas.
Den saken var redan afgjord mellan henne
och löjtnanten, som, angelägen att vid Emils
stundande hemkomst ha allt på rediga fötter,
ej längre motsatte sig skyndsamma medel.
”Jag går, så fort jag blir klädd”, sade
Jeanne-Sofie, ”och kommer icke igen med nej.”
”Gör ej hvad du ångrar!” hviskade Viola.
Du blottställer dig för krigsrådets missnöje,
om du envisas i denna angelägenhet — ocb
äfven jag blir ledsen.”
”Kära barn”, svarade Jeanne-Sofie, så
af-görande att det fröjdade fru Laura, ”spara
dina invändningar, tills jag får tid förklara dig
bvarför jag handlar som jag gör . . . Men bur
träffar jag krigsrådet — är han uppstigen
ännu?”
”Första frågan”, sade Laura, ”blir att
komma in — han ärnar ej stiga upp i dag.1’
”Icke stiga upp?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
