Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marbin, ”då vi ännu icke erhållit svar. Men
antages bjudningen, är det så godt som ett
ja på förhand — krigsrådet förstår sådant
der!”
*!Utan tvifvel.”
”Hvad spår du för ondt?” svarade Charles
med barrasen blick.
”Just ingenting. Jag endast anser mig
böra nämna, att mamsell S., åtminstone i går
afton, icke var frisk och att detta möjligtvis
kan blifva ett hinder.”
"Icke var du hos krigsrådets?” frågade
modern.
”Doktor Livelius snappade upp mig på
vägen. Men besöket blef helt kort.”
”Och du såg Viola?”
Det var Charles som med blossande kinder
framstälde denna fråga.
”Jag såg ingen annan än den qvinnan, som
försmådde mig, sedan jag förolämpat henne
och hvars öde ligger tungt som bly på mitt
samvete.”
"’Jag förmodar” — återtog kommcrsrådinnan,
sedan hon med sin man utbytt en blick af
sympatiserande missnöje — ”att det unga
fruntimret, efter hvad som sist passerat, visar nog
takt att icke komma hit.”
”Men då bli de säkert också hemma alla!”
utbrast Charles. Och för att lugna sitt
upprörda sinne skyndade han ut, i afsigt att skicka
fru Laura en ny stafett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
