Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskrifningar om de exkursioner, han gjort i
bohuslänska skärgården.
Krigsrådet varseblef hur löjtnant Charles
glödde af ångest och harm. Sedan varseblef
han huru, då Charles ändtligen lyckats vinna
Violas uppmärksamhet, löjtnant Emil med en
förströdd min vred på sina mustascher, tills
hon åter vände sig om.
Men det var ej krigsrådet ensam
förbehållet att se:
••
Afven Viola såg, utan att låtsa göra det.
Hon märkte sin förmyndares jemna panua
och lugna blick. Hon märkte äfven det
småleende, som hvilade på hans läppar, under
det han deltog i eller, rättare, ledde samtalet
vid öfra ändan af bordet.
Viola måtte haft en egen smak, ty bon
kände liksom en liten förtrytelse öfver att ej
upptäcka någon variation i sin förmyndares
väsende och min-spel. Visserligen var det så
syperbt alltsammans, att det vore synd önska
någon förändring, men ändå....
Ändtligen skymtade hon en färgskiftning
och insåg genast, att deu föranleddes af löjtnant
Charles’ frihet att bemäktiga sig eu hvit
nejlika, som fallit ur den bukett, hvilken bon
hade fästad under broschen.
Men vid den ifrågavarande färgskiftningen
erfor Viola en så vänlig tacksamhet mot
löjtnant Charles, som tillskyndat heune denna
anblick, att hon gerna skulle hafva låtit honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
