Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil stod framför henne och betraktade
henne under djup tystnad.
”Förlåt mig att jag kom hit!” stammade
Jeanne-Sofie. ”Dina föräldrar hafva inbjudit
mig, ehuru de sedan låtit mig tro att jag
varit objuden.”
”Förlåt du dem, arma (jvinna! Du har
mycket att förlåta ... De ha förestält sig att, i fall
(le gåfve mer än några stela ord, denna
vänlighet skulle föda . ..”
”... förhoppningar — ha, löjtnant Marbin,
må de vara trygga. . jag ber er, säg dem att
de kunna vara det!”
Mag sade det just nyss åt min far.”
”Det gläder mig, i sanning, det gläder
mig, att ni icke tror mig dåraktig till den
höjd .... Men jag vet icke hur vi kommit
hit — om det är jag som fört er, så var
ännu en gång ädelmodig och tro att det skett
utan beräkning!”
”Det var jag som förde dig. . . jag sökte med
vilja ett tillfälle att ostörd få säga några ord.”
”Hvad ha vi att säga hvarandra?r
”Först och främst tackar jag dig derför
att du beredt mig den stolta glädjen att se
dig med lätthet och sann värdighet röra dig
i denna så svåra ställning. Ingen skall tro
dig behöfva medlidande.”
”Nej, ingen hoppas jag. Fråga krigsrådet,
fråga Laura! Jag sätter mig in i den förres
känslor och egeuheter, jag söker göra mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
