Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske visste Jeanne- Sofie hvad Charles
sagt, kanske litade hon på hennes bjerta, och
kanske vore det så godt att gifta sig med
löjtnanten som att icke veta har man skulle
vara och hur det skulle bli, då allting var så
besynnerligt, än solklart och än kolmörkt.
Men det lekande lif, som löjtnant Charles
förespeglat henne, åstadkom i tankarne icke
annat än gäspningar.
Helt säkert funnes ett lif, som, ehuru
enformigt, ändå hade mera omvexling än det,
som ständigt vexlade.
Löjtnant| Charles toge visst fel i den
förmodan, att han ”innan kort” skulle göra sig
älskad.
Det var med denna sista tanke som Viola
inträdde.
Åsynen af förmyndaren, som, i stället att
sitta begrafven i skrifstolen, med hastiga steg
gick fram och åter på golfvet, framstälde för
hennes minne det tillfälle, då de sist talade
med hvarandra. Det var midsommaraftonen i
trädgården, då han tog bort den farliga taggen.
Detta minne var ej egnadt att gifva henne
den fattning, som hon önskat ådagalägga; och
bon log inom sig, då hon tänkte på huru hon
för kort tid sedan i inbillningen förestält sig
bur hon i en scen sådan som denna skulle
tala och handla.
Hon hade gått fram några steg i rummet
och gjorde nu en ganska djup nigning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
