Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och löjtnant Charles har hos mig anhållit
om mitt hjerta.”
”Då blir nästa fråga: Hvad svarade
fröken?”
”Får jag ej först veta hvad min
förmyndare svarade?”
”Rätt gerna! Mitt svar var sådant som
man gifver det, då man på artigaste sätt
söker undvika att såra någon. Jag erkände
det hedrande i anbudet, men kunde ej lemna
någon förhoppning, innan jag förvissat mig
om frökens känslor.”
Mag ville önska”, utbrast Viola med
häftighet, ”att äfven jag icke lemnat någon
förhoppning!”
”Har fröken då det?”
Severins röst sänktes vid denna fråga.
Han såg den unga flickan med en forskande
blick in i ögat.
”Herr krigsråd, jag har... jag har ej
gjort mer än lofvat betänkningstid.”
”Då en qvinna lofvat betänka en mans
anbud, har hon till hälften bundit sig. Man
antager cj att betänkningstid begäres af annan
orsak än den, att hennes blygsamhet beböfver
vänja sig vid det nya förhållandet.”
Severin hade talat ovanligt långsamt och
så att hvarje ord genomborrade Violas hjerta.
Hon satt stum, med händerna ihoplagda
öfver bröstet och ögonen nedslagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
