Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke, förrän sista lifsfläkten flämtat ut, bor
lemna dig eller hoppet att vara dig nyttig.
Hon känner inga smärtor, när du behöfver
henne.’
O, Emil, skall din kärlek någonsin tala så?
Nej, ty den är en blek, matt låga, som
eiulast ditt manliga ädelmod och ett ömt
medlidande underhåller . . .
Men hör nu vidare!
Den kärlek, som jag här målat, ville jag
finna vid en förening under hvarje förhållande,
utom ett.
Och detta enda vore, om mannen, som
jag egnade min tillbedjan, befunne sig i någon
särskildt bitter belägenhet, om han såge sig
indragen i bekymmer, hvilka i sitt släp
upp-toge sjelflörebråelser, missnöje, nedslagenhet
och begär till afsöndring från allt, intills det
onda genom tid eller arbete hunnit repareras.
I fall han då för andra gången upprepade
denna fråga: ’Skulle du hafva mod att, med
försakelse af all beqvämlighet, med försakelse
af måhända det allra nödvädigaste, hellre följa
den man, som du älskar, än qvarblifva här
med utsigt att kanske aldrig återse honom ?’
så skulle jag om igen svara:
’För mig till Amerikas ödemarker, låt
ung gå genom glödande sandfält, genom
de eviga skogarne, der vilda djur tjuta
omkring mig — för mig endast till den fläck
på jorden, som du ärnar odla, och jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
