Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela din varelse, ditt utseende, ditt väsende,
din glödande ande borde rycka mig bort —
ocb likväl, min stackars Jeanne-Sofie, blir din
tillbedjare qvar vid jorden, jorden, som gifvit
honom mera af sin prosn, än himlen gifvit
honom af sin poesi.
Mod, min dyra, herrliga Jeanne-Sofie...
jag har ännu mer att bekänna!
Då du på våra möten ett par gånger förde
med dig din väninna, syntes mig att denna
liknade en uppenbarelse från paradiset, icke
en houri från österländingarnes paradis, utan
en snöhvit, liljeren jungfru, som blyg, rädd
och förvirrad ser sig tillbaka efter det eden,
ur hvilket vi vesterländningar hemtat våra
skönaste och skäraste sagor.
Hon, den ljufva lilla Viola, gjorde ett ljuffc
intryck på mitt hjerta, det behagligaste jag
på länge erfarit, ty det påminde mig om den
tid, då jag som pojke älskade och hyllade
en snöhvit dufva, hvilken oaktadt alla mina
omsorger dog vid min barm.
Den hvita dufvan, som gossen älskat, lefde
upp i Viola. Jag erfor ett innerligt begär att
skydda och bevara henne emot allt ondt,
och jag kände en liflig förtrytelse emot dig
för det att ej du vårdade henne lika ömt.
Du vet hur jag stridde emot din vilja att
utsätta vårt afsked hos henne, och likväl —
underbara menniskobjerta — var jag icke så
fast i mitt afslag som jiig bort vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
