Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sofie sitt Imfvud, och en blixt af stolthet
framlyste ur hennes ögon — ”men Emil ville ej
mer underkasta sig* vilkoret: han kunde ej
öfverge den qvinna, som lian älskar.”
”Men den qvinna, som älskar honom,
borde ha bevisat detta genom att bringa «in
kärlek ett offer tills bättre tider.”
”0, herr krigsråd!”
Blixten i Jeanne-Sofies öga sjönk undan —
det fälda ögonlocket dolde andra känslor än
dem, som blixten belyst.
”När först hans skulder blifvit betalta”,
fortfor krigsrådet, ”hade han kunnat börja en
ny bana. Ni är båda unga, ni hade kunnat
vänta, och med den vän, som mamsell
Jeanne-Sofie i mig förvärfvat, hade ni ej behöft vänta
alltför länge.”
Jeanne-Sofie svarade med en qväfd suck.
”Nåväl”, återtog Severin, ”det är icke värdt
att tala om det passerade — vi ha i stället
framtiden qvar. Kanhända är det ännu
möjligt att förändra affären med afskedsansökan ?
Möjligtvis . . .”
”Nej, nej, ingenting sådant är möjligt!”
”Men livad i guds namn tänker ni lefva
af? Dessa stackars fem tusen riksdaler
tillegna sig kreditorerna genast, och löjtnanten
sjelf blir utan tvifvel bysatt.”
”Ja, om han stannar qvar, är det säkert.”
Krigsrådet såg upp med en forskande
blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
