Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbjelper honom, skall jag, hans väu och
kamrat, som genom en verklig försynens
skic-kelse i går kom till staden, bjelpa honom
undan.”
”Arma Jeanne-Sofie!”
Vid ljudet af detta namn fattade löjtnant
Emil hårdt om Violas hand och pressade den
mot sina brinnande ögon.
”Om . . om”, sade han sakta, ”hon en dag
förbannar mitt minne, så säg henne att jag
i denna stund lider sådana qval att afgrunden
icke kan framvisa maken!”
”0, nej, hon skall aldrig annat än välsigna
och bedja för er!”
”Det vore hugsvalelse att tro så! Och ni,
ni, som för andra gången visar ett så sällsynt
prof på vänskap, ni skall aldrig öfverge henne?"
”Aldrig, aldrig . . . Tag mitt löfte, löjtnant
Emil, mitt heliga löfte att Jeanne-Sofie skall
vara min syster! Jag kan ej trösta henne,
men jag kan lida med henne och tala med
henne om den, som hon öfver allt älskar.”
”Tack, dyra, dyra och ädelmodiga Viola!
Kom ihåg att hvarje välgerning, som ni
bevisar henne, är en droppe balsam i min
malört . .. Och nu förlåt mig hvad jag vågat!
Ni har för mig i denna stund varit en räddande
engel, och intill min död skall jag välsigna
och tacka er.”
”Ack, herr löjtnant, blott jag gjort hvad
som varit rätt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
