Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vågar jag bc fröken fortfara med samma
ädla öppenhet som hittills!”
”Alla de mörka, onda, oädla tankar, som
jag haft, allt hvad stoltheten, fåfängan och
egenkärleken talat, bortblåste likväl, då efter
krigsrådets hemkomst vi förklarade oss med
hvarandra. Jag kände mig så varmt stämd
emot alla skapade varelser i denna verld,
som jag fann så skön, att jag till och med
djupt, ja, bittert ångrade det sätt, hvarpå jag
afvisat löjtnant Charles’ anbud. Och sedan
jag under heta tårar bedt Gud förlåta mig
alla mina fel, bad jag bonom att han måtte
visa mig något sätt, hvarpå äfven jag kunde
vara tacksam.”
”Min fröken!”
”Jag talar sanning .. . Gud vet det!”
”Och sedan?”
rOch sedan — efter ett dygn, som jag
ej vet hur det förgick — kom balen, fransäsen
med löjtnant Emil och . .. och det lilla
samtalet mellan herr krigsrådet och mig.”
”Ack, just detta hade bort...”
”Just detta fullbordade min inre förvirring
eller, om jag hellre bör säga, den excentriska
förvirrring, som redan intagit mig. Säkert
är, att jag vid det tillfället mindre än
någonsin var i stånd till ett lugnt bedömande.
Löjtnant Emils böner, som egde mäktiga
anspråk på medlidande, upprörde mig och
skakade mina redan förut så ansträngda nerver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
