Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rViola . ..*
Han kunde ej frambringa ett ljud mera.
”Jag har kommit hit”, sade hon med låg,
döende röst, ”på det.... på det vi skulle
gråta tillsammans.”
”Gråta... öfver Jeanne-Sofie då?”
”Ja, öfver Jeanne-Sofie .... men äfven
öfver oss!"
r0m det du har att säga mig” — Severin
glömde nu hvarje form: han talade till sin
själs älskade — ”öfverstiger mina krafter, så
var barmhertig! Säg blott att det icke augår
vår lycka, och jag kan bära allt.”
Viola böjde ned sin panna .. . hennes tårar
föllo på Severins händer.
”Nåväl”, stammade han, i det han upplyfte
henne och nödgade henne sitta ned bredvid
sig, ”nåväl, tala. .. Det var öfvermåttet af
mina känslor som framkallade en fruktan,
hvilken ej rättfärdigas af något. Ingenting kan
hota vår lycka, ty den beror ju blott af oss
sjelfva.”
Ett krampaktigt leende vanstälde Violas
sköna anlete.
”Jeanne-Sofie .. .”
”Jag vet — hennes förlust är förfärlig,
men . ..”
”Det är icke ensamt detta.”
”Hvad mera?”
”Jeanne-Sofie skall” . .. Violas röst sjönk till
det nästan ohörbara... ”hon skall bli — mor.r
Severin sprang upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
