Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sånger för hvarandra! Hvad lifvet är
gudomligt, då man älskar, då man är förenad och .. .”
Han: ”... och då man emotser en framtid
utan moln, frisk och rosig som din kind, min
Viola, solskensvarm som din blick, löftesrik
som de gemensamma slagen i våra hjertan —
hvarje slag ger ett nytt löfte, och hvarje löfte
bär i sig en ny himmel!’’
Hon: rMen midt i alla dessa himlar, denna
klara sol, dessa doftande rosor, midt i det
saliga ruset af vår kärlek erfar jag dock en
jordisk önskan.”
Han: ”Jag är nyfiken att höra hvilken
önskan som kan återstå, sedan vi ernått allt?”
Hon: ”Det är den, att Gud i sin
outsäg-liga barmhertighet icke ens i en dröm måtte
sända mig erinringen om det rysliga, som jag
ville utplåna ... O, Severin, min herrskare,
bed för mig att jag blir bönhörd!”
Mannens läppar svarade éj med ord: de
svarade på ett annat språk.
Men i det ögonblick den unga bruden,
blyg och säll, genombäfvad af en ljuf rysning,
kände det tysta löftet på sina läppar, vaknade
hon och öppnade ögonlocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
