Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga flickans kind är icke dödsblek,
men blek är den. Öfver hennes väsende
ligger en ljuf qvinlighet, en behagfull
värdighet.
Hennes hvita drägt är enkel: koketteriet har
icke ditfäst så mycket som en enda bandros.
Det klappar på yttre dörren, och straxt
derefter inträdde löjtnant Charles Marbin.
Också han är enkelt och allvarsamt klädd:
man kunde säga alt han liksom hon ansett
lämpligt förvisa allt koketteri från sin
personlighet.
Med en beherrskning, som förebådade att
hennes goda vilja skulle komma att
under-hjelpas af en icke ringa själsstyrka, gick
bruden artigt några steg emot sin brudgum och
räckte honom sin hand.
Löjtnanten tog den utan all häftighet, med
ett slags lugn chevaleresk elegans, men sättet,
hvarpå han förde den till sina läppar, var
så återhållsamt att man, om sådant varit
möjligt, kunde misstänka att han led af blygsamhet,
så framt han icke snarare utförde ett parti,
på hvilket han hoppades med mera säkerhet
knipa drottningen, än om han försökt sig i
älskogsstil.
”Vi se hvarandra för första gången sedan
vår förbindelse afslöts”, sade Viola utan att ens
rodna, ”och att detta är händelsen derför
känner jag mig hjertligt tacksam. Allt kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
