Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före skola vi ännu ickc inblicka i hennes
verld.
I det längsta bade mau hållit hemlig
Violas bröllopsdag, ty hvarje aflägsnastc
hän-tydning derpå satte Jeanne-Sofies retliga
nerver i uppror.. . Men hon hade gissat och
slutligen i ett lugnare tillstånd sagt till Viola:
”Efter det ändå skall ske, efter du ickc
velat lyssna till mina dagligt upprepade böner,
utan orubbligt vidblifvit ditt beslut, som du
kunnat ändra, så får ingen annan än jag sätta
kronan på ditt hufvud, du arma unga oflcr
tor den sublimaste af alla dårskaper!”
”När jag klädt mig i brudskruden, kommer
jag in till dig”, hade Viola med ett ömt leende
svarat, ”och du får då se att det ej är ett
offer man släpar i brudstolen, utan en sansad
och lugn brud, som väl vet att intet steg i
lifvet kan vara mera vigtigt och ansvarsfullt,
än det hon då tager. Och tro, dyra
Jeanne-Sofie, att kronan, påsatt af din hand, skall
kännas lätt!”
”Jag förstod att vår svärmor” •—
Jeanne-Sofie sade alltid så nu, och man märkte att
hon var ljuft belåten med att anses som Emils
inför verlden trolofvade enkebrud — ”jag
förstod att vår svärmor ville hafva denna
rättighet, men jag tror att du i den stunden
be-höfver ett varmare famntag. Och sedan är
det ju för min skull du bär denna törnekrona,
som också trycker miy med centners tyngd.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
