Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förråda sina patienters små hemligheter — att
krigsrådet alltid varit en smula svag för nöjet
att göra uppseende, att han vanligen kom
sent i alla sällskaper och att utomdess de
otaliga bestyr, som han haft, så utmattat honom
att doktorn nolens volens kört honom till
soffan att ta sig en liten middagslur.
Lika godt hvad doktorn pratade, endast
menniskorna blefvo till freds och. icke plågade
honom med de värsta af alla frågor, de
nem-ligen, som angingo Jeanne-Sofie.
Var hon uppe? Hade krigsrådet ännu sett
den, hvars olyckliga äfventyr så när kostat
honom lifvet? Skulle hon vara med i
brud-ståten? Skulle hon bära enkedrägt? Och
ändt-ligen: skulle hon kallas fru ?
Men utan att ban gaf något besked på
dessa kinkiga frågor, fick ban ändå menniskorna
att gifva sig till freds, ty han hade en egen
behändig talang att, när man frågade honom
om ett, svara med ett helt annat
Detta slags konversation kallade han sjelf
”mellanstick”, och det var just dessa
mellan-stick som gjorde förnämsta effekten.
Se här ett par exempel:
”Ts .. om jag det vet, min allra bästa
fru P. . . . Men livar in i himmelrike har frun
fått tag i en så djefla förtjusande
bufvud-bonad — jag skall hviska fruns man i örat
att han har den bäst klädda fru i staden!”
”Mjuka tjenare, fru A.! Skall söka få reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
