Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta sig i vagnen, fått slag och befann sig
i ett ganska vådligt tillstånd, hvarför icke
heller konmierserådinnan komme att bevista
sin sons bröllop.
De höga böljor, som dessa underrättelser
förorsakat i samtalsforsen, voro ännu icke
haltdöda, då den betydelsefulla hviskningen: ”Se
der är brudgummen!” gick igenom salen.
Löjtnant Charles i sin uniform var en i
sanning lysande ung man, men hans ansigte,
ehuru purpradt af en stark rodnad, visade cj
minsta teckeu till lycka, och den tillgjordt
liknöjda blick, som han kastade omkring sig,
tycktes vilja säga:
’Begapa mig så mycket ni behagar —
det är er rättighet — inen fordra icke att
jag i dag tar på mig min älskvärdaste min:
jag är icke i lynne att vara älskvärd!”
Bland gästerna hette det:
’Det är vackert af löjtnant Charles att sä
djupt lägga vid sig sin fars olycka!”
’Det vittnar om mer hjerta än man kunde
tro honom om.”
”Underligt nog att ej ceremonien sköts upp!”
”Ah, nej, kommerserådet är ej så illa
deran — han har bestämdt förbjudit att bröllopet
skall störas.”
Hviskningarne öfvergingo nu i högre sorl:
”Bruden, mitt herrskap, bruden. Och
krigsrådet som inför sin pupill.”........................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
