Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
”Min bäste Charles, jag måste säga dig
att det bra litet kläder dig att taga dcuua
tun, som jag finner mycket under anspråken
på en bildad man.”
”Nej, verkligen!”
”Sörj för att du sjelf visar dig som cn
lefnadsvan värd — icke lär krigsrådet
Wen-delsköld ha behof af uppmuntran för att visa
aiy som en lefnadsvau gäst!”
”Jag sade nyss, min bästa vän, att du
skickade dig som en trettiårs fru, men nu
måste jag tillägga att en fru på trettifem
omöjligen kan yttra sig med mera säkerhet:
den röjer minsann ii>tet ytligt studium.”
”Jag har också varit trettifem år allt sedau
jag gifte mig, och om du så här fortfar att
reta mig, uppnår jag säkert fyrtifem innan
månaden blir full.”
”Ack, du är gudomlig med din naivité!
Jag bekänner också uppriktigt att denna vår
första scen verkligen uppfriskar mig — det
är ändå lite luft!”
Viola steg upp.
”Hvarthän? Öfverger du mig?”
”Jag har några anordningar att bestyra om.”
”Det var sant — och jag dumhufvud, som
glömde att supén hörde till programmet. . .
Nå, min vän, för att reparera mitt fel, går jag
nu att söka upp gubben Livelius och Lars
Mauritz, så få vi oss ett viraparti.”
”Men” , , . Viola stannade. Hennes fingrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
