Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro ej stort mera rediga, men hans ögon
hade ett uttryck, en glans, som tände lågor i
Charles’.
Hvad han nu fördömde sitt begär efter
kunskap — om han nöjt sig med den, som han
förut egde, hvilken vinst det varit! Han hade
då sluppit denna tortyr, och förmyndaren skulle
ingenting fått veta: han hade kunnat fortsätta
sina sälla drömmar.
Och — o, raseri — han kunde ej heller
störta in och ställa till ett uppträde.
Han måtte vänta.
Men om ”vännens” ögon icke snart
upphörde att visa denna infernaliskt himmelska
fröjd, då . .. nej, han måste i alla fall vänta.
Men de ... . ah . . de skulle ock få vänta på
nästa möte!
Viola stod öfvergjuten af tio
morgonrod-nader. Hennes sänkta ögonlock gömde hennes
tårfylda ögon för honom, som redan i en blick
fått svar på sin fråga.
Severin tog sin hatt.
Denna rörelse förmådde henne att se upp.
”Redan — allaredan?”
”För guds skull icke så!”
”Men säg, hvem är det som tager afsked
nu: vännen, rådgifvareu, brodern eller fadern?”
”Det är en man, min fru, som i
närvarande ögonblick ej förtjenar någon af de titlar,
han i sin styrkas allmakt tog sig. Det är en
man, som erfar ett djupt missnöje med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
