Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den unga qvinnan återkom för att hemta
sitt bref, var det i knäböjande ställning som
lienues man räckte henne det.
Han kunde ej nog betyga henne »in
tacksamhet, sin tillfredsställelse.
”Och ditt förtroende”, sade Viola, ”vågar
jag hoppas att det är återstttldt?”
”För evigt!”
Icke dess mindre var detta förtroende för
evigheten ej starkare, än att Charles icke kuude
tillåta sig sofva hvarken natt eller dag, intills
han hörde att krigsrådet var rest.
Detta inträffade två dagar senare.
Under hela denna tid stred Viola tappert
mot sin kärlek och sin häftighet, hvilka båda
ingåfvo henne tusen svagheter, alla riktade åt
ett håll: några ögonblicks återseende.
Men hon vågade icke röra sig.
Hvartbän hon kastade sina tankars
möjlig-het, framlyste hennes mans ögon i mörker
och ljus.................................................
Och nu var det förbi.
Hon behöfde ej mer tänka på någon annan
möjlighet, än den att uppfylla de löften och
förbindelser, som hon iklädt sig. Men på dessa
ville hon tänka med allvar och kraft — hon
dömde sig nu sjelf tillräckligt strängt att meua
fullt ärligt med sina föresatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
